Punktering, turfarens nemesis

Helgen inleddes med en cykelrunda ut till Tallboda på andra sidan staden, givetvis plockades lite zoner som låg på vägen, det är ju svårt att låta bli när man ändå (nästan iaf) cyklar förbi.

Målet denna gång var en liten hack afton ihop med en polare, en smygstart på Linköpings hackerspace skulle man nog också kunna kalla det då vi över några öl i torsdags bestämde oss för att starta upp ett i stan.
Turen hem blev ganska sent, kom iväg nån gång runt 00:30, passade på att ta en tur till zonen vid NetOnNet när jag ändå var i krokarna, när jag står där ensam i mörkret och tar zonen tycker jag att syrsorna låter lite konstigt, det är liksom ett mer pysande ljud än det normala chirpandet.

Upptäcker att det är mitt däck som låter och inte syrsorna! Många gånger har jag tänkt på hur jobbigt det skulle vara att få punktering när man är långt hemmifrån... Nu verkar det alltså som att det hänt, shit tänkte jag, jag orkar verkligen inte gå de 12km hem, lär ju inte vara hemma förrän tidigt på morgonen då.

En inspektion av däcket visar att det läcker ut en gulaktig vätska där det gått hål, just ja, jag hade ju monterat självläkande slangar från biltema! Det slutar så sakteliga att pysa och lite lättnad infinner sig, jag känner på däckytan men kan inte hitta något som kan ha orsakat punktering.

Punktering var det jag minst behövde nu, klockan var 1 på natten och till lördagsmorgonen hade jag planerat en räd i Norrköping, fick sätta mitt hopp till att den självläkande slangen på något mirakulöst sätt skulle läka sig själv tillräckligt för att palla med flera timmars hård turf. I avsaknad av nattöppna cykelbutiker fanns det inget mer att göra än att trampa hem (ja jag tog några zoner, gick ju inte att låta bli ;) ) och gå och lägga sig för att tidigt på morgonen kunna inspektera cykeln för att se om det skulle gå att fortsätta turfa utan att först fixa en ny slang.

fortsättning följer...